Från många platser i Mälarhöjden, där vårt kontor ligger, kan man se Globen. Eller Avicii Arena som den heter numera. Namnbytet skedde i samband med den TV-sända musikmanifestationen ”Together for a better day” i december 2021. Galan anordnades i samarbete med Tim Bergling Foundation, skapad till minne av Avicii. Stiftelsen som förespråkar ett erkännande av självmord som en global hälsokris och som arbetar aktivt för att ta bort stigmat kopplat till självmord och psykiska hälsofrågor.
Programledare för galan var den unga skådespelaren Edvin Ryding, som uppmanade skolan, politiker, företag, idrottsrörelsen och oss som TV-tittare att bidra till förändring. Målet var att ”få fler unga i Sverige att må bättre” och att ”alla unga ska ha samma förutsättningar att klara livet”. Vid något tillfälle utbrast han: ”Vi kommer fortsätta kämpa tills ingen ung människa längre mår dåligt!”.
Det låter ju såklart fantastiskt och viktigt. Ändå var det någonting med hela kvällen som skavde. Dels kändes uppmaningen till dig och mig som individer något diffus - exakt vad kan vi bidra med? För bidra vill vi ju. Dels kändes målsättningen lite… orimlig. Men får man ens tycka det, när temat är så viktigt?
Drygt två år senare, lördagen 20/1, skriver Christian Rück, professor i psykiatri vid Karolinska Institutet, en debattartikel i DN där han med sin professions exakthet konkretiserar tankarna från den där galakvällen.
Rück skriver att Sveriges nollvision kring självmord är ett omöjligt mål som riskerar att demoralisera istället för att hjälpa. Det skapar en falsk föreställning om att all suicid kan förhindras och att det lägger en matta av skuld över anhöriga, vårdpersonal, vuxenvärlden och samhället.
Han jämför med nollvisionen i trafiken och skriver att det i alla fall i teorin är möjligt att nå noll trafikdöda genom att förbjuda all trafik - men det är inte möjligt att få bort alla vattendrag som man kan dränka sig i.
Rück skriver: "Man strävar år efter år efter något som inte går att uppnå, vilket kan leda till ett blame game kring vems fel det är att målet inte går att uppnå."
Men även om självmord är en unikt mänsklig företeelse som vi inte helt kommer kunna bli av med betyder det inte att det är hopplöst. Vi har idag betydligt lägre suicidtal i Sverige än på 1980-talet. Och det finns mycket kvar att göra. Som att ha en vård för psykiskt sjuka där de inte behöver vänta länge på insatser och att hjälpa fler att få den hjälpen som de behöver.
För oss på Iris Unga finns det tre saker som Christian Rück nämner som vi rent konkret kan bidra till:
- Att motverka och behandla beroendetillstånd
- Att minska ofrivillig ensamhet
- Att minska risken för extrem ekonomisk skuldsättning
Så en dag i taget, en individ i taget, fortsätter vi jobba för att bidra mot att Sverige ska ha betydligt lägre suicidtal om ytterligare 50 år. Särskilt bland unga. För bidra vill vi ju.
